Vägen dit

"Du kanske är övertränad Bosse" - löd en mörk stämma inifrån buren. Strongman jätten Can hade gjort en träffande observation.

Under en längre period nu så har jag upplevt en stagnerande fysisk prestation: nedgång i vikt, styrka, explosivitet samt kondition - trots att jag för närvarande befinner mig i ett block med tonvikt på kondition. Så nu väntar en nedvarvningsfas (1-2 veckor) med mätning utav vilopulsen, vikten, sömnen samt kosten.

Jag blev förvånad över uteblivna spontana egna funderingar kring överträning, då jag efter alla mina tidigare skador fått betala ett högt pris för dylika erfarenheter. Tidigare så förutsatte jag att den påtagliga värmen hade en försämrande effekt i alla fall på viktnedgången (vätskeförlust, sämre kosthållning) men att konditionsträningen samt styrketräningen skulle räta ut sig så småningom.

Då överträning, utöver den fysiska påfrestningen, kan härledas till psykologiska faktorer med CNS och biokemiska processer som inte får en tillräcklig återhämtning efter ett stressfyllt moment, så kände jag inte av några som helst problem åt det hållet.

Jag har tidigare skrivit om hur viktig återhämtningen är för den mentala samt fysiska hälsan och därutöver hur man kan kategorisera diverse återhämtningstekniker. Dessa tekniker kan sedan appliceras i enlighet med de stressmoment som ens favoritsysselsättning utsätter en för, som i exempelvis MMA där följande ansträngningsmoment förekommer:

neuropsychological

neuromuscular

cardiorespiratory

etc.

Nåja till saken och slutsatsen hahahaha. Som sagt så var jag uppenbarligen sliten fysisk och mina återhämtningstekniker var bristfälliga - i första hand sömnen och kosten hahaha, men motivationen var på topp och jag körde på med den tidigare planerade intensiteten vid varje träningstillfälle. Det var kul och utmanande. Vad var orsaken att jag inte kände av diverse kroppssignaler där CNS etc. var överansträngt? Svaret får tjäna som dagens tips hahaha:

Som sagt så är jag ju pappaledig - under dagen så ränner jag runt med hundarna och min dotter dvs. jag är sysselsatt hela tiden från morgon till kväll. Samtidigt så är det ju väldigt roligt att se sitt barn ta sina första steg, klättra, skratta och utveckla säregna karaktärsdrag. Hundarna som är lekfulla, glada och busiga - man fylls utav endorfiner helt enkelt, även om det är fysiskt ansträngande. Förmodligen har detta "dövat" mitt fokus på kroppssignaler

Känslor och tankar manifesteras fysiskt - jag skall ta om det inlägget igen då det har stor betydelse för det vardagliga livet och inte bara träningen.

Det är dessa faktorer som medför att folk "går in i väggen" - de uppslukas av sitt arbete som till en början är väldigt stimulerande och intressant, men glömmer att återhämta sig i enlighet med sk. "wave making".

Därmed så pressar de kroppen och i detta fall nervsystemet och de biokemiska processerna med stresshormonutsöndringen till bristningsgränsen. Till slut så säger kroppen stopp och tyvärr inte alltid i enlighet med mottot: "kroppen har ett sätt att säga till om den är trött - den faller ihop och dör".

Uppenbarligen så handlade detta om mig nu - mina privata åtaganden slukade mig på ett sådant sätt att den fysiska ansträngningen och därigenom även delvis "neuropsychological" (allt är ett som sagt) inte uppenbarades tillräckligt tydligt. Då var det tur att Jätten Can var på rätt plats vid rätt tillfälle och hann slå om mina tankebanor så att jag slapp skada mig i onödan.

Det var den dåliga nyheten. Den goda är att jag har påbörjat min åtgärder. Imorgon skall jag få en rejäl behandling utav Hövding. Senare under veckan väntar simning, bastu etc. På kvällarna skall jag slappna av med min Gold medal mental workout och lite structural stretching/yoga samt givetvis - god mat

och lite utav detta också :

Till Nästa Gång