Vägen dit

Så förutspår jag resultatet - Theo överst på pallen! vid EM i Grek-Romersk brottning som äger rum mellan den 13-18 april i Baku Azerbadjan.

Theo - Där kan man prata om utvecklande sparring, grym träningskamrat och en riktigt bra förebild att följa för dom yngre förmågorna. En kille med mycket positiv energi. Mer av sånt.

Överlag så är brottarna på Huddinge BK riktigt trevliga och seriösa, vilket medför att stämningen på klubben är i särklass - nästan lika bra som på Team Gringo hahahaha. Nej då - jag trivs väldigt mycket på båda ställena och är tacksam över att kunna träna där.

Nu i helgen är det dags för Arash "The Natural" Memari och Barbarian Brother modell yngre att göra sina debuter i shootfighting/MMA - skall bli riktigt roligt! "The Natural" är 38 år gammal! och still going Strong, medan modell yngre är 18år med en limitless potential hahaha.

Jag kommer nog sitta och svettas om handflatorna utav nervositet haha när det är dags att coacha dessa RIKTIGA FIGHTERS. Det är roligt och tacksamt att se hur folk utvecklas på klubben och vilken god stämning folk bidrar med när man hjälps åt att uppfylla varandras målsättningar.

Som sagt så är MMA en riktig LAGSPORT och utan all hjälp som jag har fått utav mina kamrater så hade jag aldrig utvecklas till den idrottare jag är idag. I maj så är det dags för HULKAN, Tomas "RIOTMAKER" och Prettyboy att gå en holmgång hehehe - så det är mycket som händer just nu.

Hur som helst - jag skulle fortsätta med en liten reflektion över vad en bra sparring för mig innebär. Närmare bestämt så handlar dagens exempel om min träningskamrat IGOR - 112kg, 190cm med en fruktansvärd arbetskapacitet.

Vi hade bestämt för att träna ihop en helg och då det var dags så kände jag mig riktigt sliten efter gårdagens träningspass, dålig sömn etc. Detta medförde att jag hade starka funderingar på att ställa in passet med tanke på mitt tillstånd samt att det inte skulle kännas särskilt behagligt för mig att brottas med en så stor motståndare.

Men se - nu har jag förtroende för min att min träningskamrat kan lägga ribban på rätt prestigelös nivå utan att för den saken skull släppa på intensiteten eller hårdheten/funktionaliteten i passet.

Målsättningen med passet var enkel - utveckla Ens svagheter. Förutsättningarna:
- Svag fysiskt
- Omotiverad

Träning:
- Lägga sig i underläge för att försöka hitta lite mer avancerade tekniska lösningar istället för att använda sig utav grundläggande tekniker med stor portion fysiska ansträningar
- Hitta känsla/timingen, lära sig att slappna av och konservera den lilla energi man hade
- Rätt andningsteknik, ligga snett med höften och ej utplattad som en fisk

Bonus:
- Mental träning i form av att aldrig fortsätta jobba, trots trötthet
- Bättre fokus även om man känner sig omotiverad, hitta glädjen, stimulansen
- Hela tiden tänka och vara medveten om sin omgivning, motståndaren etc.

Ovanstående skulle aldrig ha varit möjlig om inte min träningskamrat valt att stressa mig efter en viss nivå, inte skrikit ut min glädje när han hade kört över mig, velat skada/trycka ner mig då han märkte att jag helt klart var i underläge. Så

Den ena vägen resulterar i frustration samtidigt som ovanstående utvecklar en rejält - såväl fysiskt som psykiskt. Jag var väldigt nöjd efteråt.

En sista sak - jag har ingenting emot att träna hårt dvs. matchtempo. Det skall dock tjäna ett syfte och anpassas efter rätts sorts tillfälle. Bara för sakens skull = inte en stor fan av dylika "pissa längst" fasoner.

Så är det.

Förresten så har jag en film på g. - ett styrkepass där jag visar styrketräning för fighters. Caveman och MMA står på tur, men jag gillar inte att visa upp träningsfilmer då potentiella motståndare kan gå in och studera ens förberedelse, vad man specifikt tränar på etc. Kanske när jag slår mitts haha.

Avslutar med lite Granby School of Wrestling:

Till Nästa Gång