Vägen dit

" Oh, and that thing you're trying to brush off your face? That would be the floor. "

Så kan man säga att det kändes när jag återupptog mina barbell complexes som avslut på dynamic-effort passen. Tidigare så har jag valt att köra band sprints, prevens eller annan form utav kombinationsträning i syfte att upprätthålla sk. " general preparedness " som det tydligen benämns på engelska ( Dessvärre så är materialet jag hänvisar till oftast skrivet på engelska, därav uttrycken ).

Tanken är i alla fall att bygga upp en grundläggande fysisk kapacitet under uppbyggnadsfasen. Denna tjänar som ett stabilt fundament när man sedermera går in i en sk. " Special preparadness " fas dvs. ett träningsschema som mer korrekt återger och fokuserar på de energisystem man använder sig av under match. Träningen blir mer special inriktad så att säga beroende på målsättning.

Den tid som jag har ägnat åt att rehabilitera ljumsken har varit en längre GPP fas. Samtidigt så känns det som att det börjar bli bättre och det är snart dags att gå in i en SPP fas, ringa min manager Manos och fråga efter matcher igen. Det skall bli riktigt spännande.

Jag kan säga att den längtan man har efter att få tävla, stärks oftast under en längre rehabiliteringsperiod. Man förstår hur pass betydelsefulla dessa aktiviteter är för en.

Ok. Passet då. Började med lite explosivitetsträning ( öva upp startsnabbheten i exempelvis olika lyft) genom att köra mark på ungefär 40-50% av ens max (nu 140kg) med 6 set, 2-3 reps och med en vila på max 60s seten emellan.

Därefter var det dags för 2 set med 6-10reps/ben Buglarian Split Squats på 50kg endast - sträckte ut ordentligt men det kändes för mycket i ljumsken fortfarande. Efter detta så körde jag enbens hamstring curl på stabilitetsbollen i 3 set med 8-10reps/ben

Avslutade med hängande medicin-boll rotationer (helt sämst där) och crunches med vikt på stabiilitetsbollen.

Därefter var det dags för Barbell Complex 1 som jag tidigare skrev om. Vikten 40kg, 4 varv och 120s vila mellan varven. Blääh

Framsida lår var det som gav vika först. Det märks att, även om jag sakta men säkert har stegrat belastningen i olika benböj övningar, så är jag långt ifrån mitt bästa jag. Brukar köra denna övning med 50kg (ibland 60kg det första 2 varven för att chocka kroppen) och ha lägre vila emellan varven. Nu blev jag väldigt ödmjuk med endast 40kg. Trodde faktiskt att det skulle gå bättre, då jag har kört en del bandsprints, gått långa promenader upp och nedför Hammarbybacken ända sedan jag blev skadad i princip...men nej - kroppen ville annat.

Dagens lilla rehabiliteringstips då - akupunktur. Även om akupunktur inte betraktas som renodlad medicinsk vetenskap så är det empiriska underlaget ändå värt att ta hänsyn till. En förbättrad blodgenomströmning samt avslappning som påskyndar återhämtningsprocessen är alltid välkommet för alla fysiskt aktiva. Jag och Juggernaut planerar att gå en kurs i akupunktur framöver. Så det så haha.

I nästa inlägg tänkte jag fortsätta med temat hur jag ser på min motståndare då jag utelämnade en del saker som bör sägas och även tipsa lite GPP fasen, vad man kan tänka på där.

Avlutar med ytterliggare träningsklipp från världens bästa boxare genom tiderna: Mike Tyson haha

Till Nästa gång