Vägen dit

Idag har jag en välbehövlig vilodag efter att ha tränat med The Unstoppable Juggernaut två dagar i rad. Juggernaut skall tävla i SGL nästa lördag så vi gick igenom lite enkla tekniker inför hans eventuella matcher. Det var helt meningslöst att öva in nya rörelsescheman utan träningen handlade mest om att välja ut ett antal grundläggande tekniker och få in ett avslappnat flöde i utförandet av dessa.

Vidare så diskuterade vi den mentala inställningen inför tävlingen dvs. vilket tankesätt som kan vara det mest lämpliga för en optimal prestation. Detta får också tjäna som dagens lilla tips haha.

För det första så får man ta hänsyn till de premisser som gäller i själva utformningen av tävlingen. Det är en submission wrestling tävling utan poäng där endast submission gäller för vinst, i annat fall dömer man oavgjort. Vidare så är det inte en utslagsturnering utan man får möta samtliga motståndare i ens pool. En utmärkt tävling för att förbättra tävlingsrutinen.

Personerna bakom SGL skall ha eloge för deras arbete och jag gillar deras format där nybörjare och fortsättare kan utveckla sin tävlingsrutin skarpt.

Nåja, att det inte är en utslagsturnering är positivt om det utnyttjas rätt dvs. att man poängterar detta då man vid sin första match kan känna en oerhörd prestationssångest. Nästa detalj kan vara att man enbart fokuserar på ett fåtal tekniker som man aktivt söker att prestera under mer stressfulla förhållande som match (egentligen är det en subjektiv känsla då man utför exakt samma rörelse på tränings som vid tävling).

Varför denna inställning kan vara lämplig är, att för det första så tar det udden ur prestationsångesten - man struntar i huruvida man vinner matchen i slutändan eller ej, det viktiga blir att sätta sina utvalda tekniker. Att det sedan kan leda till vinst blir sekundärt, men fortfarande positivt. Samtidigt, då man är ny, så hjälper det även en själv att hålla isär alla intryck och information. Börjar man tänka i termer av kontringar och faror med varenda teknik så blir man för stressad och det låser sig mentalt när man går in på mattan.

Istället så har man en fåtal stående grepp som man aktivt söker hela tiden, vilken gör en mer målmedveten och fokuserad. Självklart är detta individuellt och man får experimentera genom att tävla så ofta man känner för det och tycker att det är kul - vilket skall vara den viktigaste känslan utav alla. Ni skall inte tvinga Er in i situationer bara för att någon säger att mycket matcher resulterar i tävlingsrutin. Detta är fel. Tvång göder bara på prestationsångesten och negativa känslor i onödan.

Som sagt, ser man sin första tävling som en resa till ett utsatt delmål istället för någon slags bekräftelse på huruvida man har talang eller är duktig så kan det hjälpa till att optimera prestationen. Det är en rejäl skillnad på att tävla för att inte förlora och tävla för att vinna/lyckas med ett grepp. Som kuriosa så kan jag nämna att när krysstagskopplingen var ett frekvent förekommande moment i brottningen så räknade man med ungefär 4 års! aktivt tävlande innan man kunde räkna med att kasta från denna position någorlunda bekvämt. Det ni. Man behöver alltså inte vara BÄST direkt.

Nu blev det för allvarligt. Dags att avsluta med lite roliga saker som Rugby tackles

Till Nästa Gång!