Vägen dit

Tänkte nämna några ord angående mental träning, vilken är en del utav mina tävlingsförberedelser. Jag har hittat en sammanställning av olika vetenskapligt utformade tekniker för att öva upp rätt sorts fokus i tävlingssammanhang. Dessa har sammanställts utav en herre vid namn Dariusz Nowicki och riktar sig främst mot kampsportare.

Hans tidigare klienter återfinns i den polska eliten inom teakwondo, judo och brottning. Pawel Nastula är en utav dessa. Nåja..reklam upphör haha.

Jag kan börja med att påpeka det faktum att mental träning är endast pricken över i:et. Mitt självförtroende och självkänsla byggs upp utav en mångfald andra faktorer. Rent principiellt beskriver man den grundläggande sk. träningspyramiden enligt följande:

- fysisk fostran

- teknisk träning

- taktisk träning

- och avslutningsvis mental träning. I den ordningen. En grundläggande fysisk kapacitet är således nödvändig för att utveckla de resterande bitarna optimalt. Det bör även tilläggas att själva "fysisk fostran" - biten bygger även upp ett självförtroende då man blir varse om sin fulla kapacitet.

Själva teknikerna fungerar bra, men jag vill inte lägga alltför stor vikt på ordet "vetenskapligt" framställda då det, i mina ögon, beskriver ens mentala utveckling alltför generellt.

Det som är väldigt betydelsefullt för för GMMW är att författaren själv har varit med om att tävla på elitnivå och därför känt de känslor han försöker att förmedla. Därmed är det lättare att relatera till vissa moment än om det vore utvecklat endast på en abstrakt nivå.

Samtidigt vill jag även passa på att rekommendera en bok av Miyamoto Musashi - De fem ringars bok och vikingarnas stridskonst av Lars Magnar Enoksen. Varför kan man fråga sig? Där beskriver slagskämparna hur de upplevde nerverna inför en holmgång eller ett stort fältslag, hur de förberedde sig fysiskt och mentalt inför dylika strapatser. Det som är kul är att de upplevda känslorna går att känna igen och även sättet att förhålla sig till sådana situationer.

Musashi beskriver sina psykningar av motståndaren, hur han försöker bli tom i tanken så att nerverna/adrenalinet/blodtörsten inte förhindrar honom från att prestera tekniskt och fysiskt. Vikingarna pratar om sina "lekar" - det skulle vara kul och avspänt att brottas. Prestige och att med flit skada en sämre motståndare föraktades starkt. Påminner om dagens upprepade träningsmantra eller hur? Vikingarna hade också en massa andra hjärnskadade roliga saker för sig och ibland så undrar man om man inte föddes i fel tidsålder.

Hur som helst - jag kommer att återkomma till ämnet fler ggr. Ville bara tipsa om lite litteratur etc.

Avslutar med lite gammalt, men aktuellt, självförsvarstips:

Till Nästa Gång