Vägen dit

Efter en skarp tillrättavisning av Barbarian Brothers ( Henri och Gustav ) så har jag äntligen laddat upp filmen på våran klubb. Det var ett frivilligt och avspänt träningspass med Henri, Juggernaut, Hulkan och Radek ( vem som är vem på filmen får ni helt enkelt gissa Er till haha ). Vi körde igenom lite marktekniker, clinch samt boxning och avslutade med lite sparring. Så här såg det ut:

Man kan säga att jag numera är lyckligt lottad som har obegränsad tillgång till denna träningslokal. Sakta men säkert börjar vi även införskaffa nödvändig träningsutrustning, vilket kommer göra träningshallen än bättre.

På torsdag väntar en välbehövlig behandling från gedigna Peter småland. Dessutom skall även Lasse kika förbi och jag tycker att det är dags för ett gemensamt boxningspass liknande det från den gamla goda tiden med Valle, Simon, Tomas, Belgian Blue, Lasse och en utökning i Peter Småland.

Träningen fortlöper som vanligt. På MMA:an så fokuserar jag förnärvarande på olika varianter utav sprawl ( försvar ) och sparring momenten består av clinchfighting med tunna handskar där ändamålet är att använda sig av olika ingångar från underhook som jag lärde ut tidigare. Alltså byggde jag upp träningen efter följande modell: Först ny teknik, nästkommande passen = repetition av densamma, därefter fortsätter man till drillande ( mer tempo och rörelse ) och avslutar genom att införliva det i sparring momentet - som i sig påbörjas med runt 30-40% och ökas successivt. Under tiden så påbörjar man inlärningen av nya tekniker etc. och så fortlöper det.

I måndags så märkte jag vilken urusel kondis jag har för tillfället, vilket medförde en insikt om att vägen tillbaka är lång samt hur svårt det är att simulera intensiteten i brottningen. Nåja.. sånt är livet. Det handlar om hur ofta man klarar av att resa på sig. Enkelt.

Även om jag ( de nätter jag inte har jobbat ) varit ute och promenerat med hundarna varje natt uppför hammarbybacken, kört lättare boxningssparring och allmänt försökt röra på mig så mycket som möjligt ( här skulle en bra crosstrainer kommit in i bilden ) så pulveriserade brottningssparringen den lilla föreställning jag hade beträffande min kondis ha ha. Men det är glädjande att ha kommit igång med det momentet igen - även om jag kör försiktigt. Fighting är ett sätt att leva antar jag - man utvecklas fysiskt och mentalt och därigenom blir man förhoppningsvis en bättre människa för sina närstående. Till Nästa Gång!