Vägen dit

You can take a beast out of nature, but you can not take the nature out of the beast.

En väldigt träffande kommentar och så viktig i ens själsliga utveckling. Att lära känna sina egna känslouttryck och därefter utveckla sin kapacitet att hantera dessa är en livslång process som påverkar allt runtomkring en - familj, vänner, skola, träning, jobb etc.

Inget är nog så tillfredsställande när man lyckas hantera sina behov på ett balanserat sätt i synnerhet då det kommer till prestationsförmågan. Man lägger ner så mycket tid på att utveckla sin fysiska arbetskapacitet - maskinbygget - att det är riktigt roligt när man verkligen kan spela ut hela sitt register och hantera alla de krafter som man lyckas frammana.

Ett perfekt lyft, explosivt dyk, grym slagkombination, effektivt stryp etc. när dessa moment stämmer och man lyckas balansera ens mentala kapacitet med den fysiska dvs. då mjukvaran är optimerad på ett sådant sätt att det får ut max effekt utav hårdvaran - är en målsättning som är definitivt värd att eftersträva.

Att ta sig dit är en lång och mödosam process där man hela tiden balanserar på kanten. Det är lätt att bli återhållsam, feg och negativ under sin utveckling. Man är rädd för att blotta sina svagheter, orolig för att prova nya träningsmetoder, grepp, stilar då man kommer att befinna sig utanför sina trygghetsmoment.

Framförallt så är man rädd för att skåda inåt, då besten inombords inte alltid bär på smickrande karaktärsdrag.

Det har varit en lång resa men nu har jag äntligen hittat det träningssätt som optimerar min atletiska förmåga, även om jag hela tiden söker nya sätt att förbättra och anpassa den efter diverse omständigheter såsom ålder, tidsbegränsingar, ansvarsfulla åtaganden etc.

Kunskapen har varit dyrköpt och hade jag haft möjlighet så finns det beslut som jag önskar att jag kunde ändra, då vissa kunskaper/erfarenheter behöver man inte betala överpris på.

Däremot så är jag glad över mina lärdomar då jag har verkligen utvecklats som människa och det är jag tacksam för.

Vad vill jag säga med allt detta? Inget konkret utan dikussionen skall tjäna till att utveckla en tanke som leder till en utveckling - en stig man följer i livet. När det kommer till träningen så kanske det leder till att man vågar utveckla sin atletiska förmåga genom olika intressanta träningsmetoder som optimerar ens fysiska utveckling och livsglädje.

Det är tråkigt att bara stå och stampa på ett och samma ställe - även om det för vissa känns tryggt.

Imorgon är det dags för ett brottningspass med Teo, på lördag är det dags för caveman träning. Grymt roligt!

Avslutar med en kille som ibland har problem med att kontrollera besten, men är desto roligare att titta på hahaha:

Till Nästa Gång

På söndag är det dags för ett litet evenemang ute på Fairing Gym i Veddesta. Där är det tänkt att jag skall dela med mig av lite träningstips för MMA - styrketräning, konditionsträning, träningsupplägg, teknisk träning m.m. Alla är välkomna och är det någon som har ytterliggare frågor och vill diskutera någon detalj så sväng gärna förbi.

Lasse har utlovat att temat för dagen är MMA, tynglyftning/strongman, brottning, boxning, motorcross dvs. bara hårdföra idrotter och ingenting som rör ämnet manlig skönhetstävling . Det är endast därför jag tackade ja till att närvara hahahaha och jag lever i villfarelsen att Lasses info är sanningsenlig .

Imorgon är det dags för Caveman training, men idag så passade jag på att lägga om schemat lite och körde ett MELB (benpass). Kör det vanligtvis på min lågintensiva dag (dvs. måndag), men då det var bra väder så bestämde jag och min familj att åka lite snowboard/skidor på hammarbybacken tillsammans.

Då det är tisdag idag och därmed medel intensiv dag så avslutade jag benspasset med lite lättsam intervall träning - band sprints för allmän cardio. Väldigt bra övning.

Dagens pass:

Power Curl (plyo)
Knäböj (Max Effort)
Bulgarian Split Squats med en barbell (hypertrofi)
Enbens hamstring curl på stabilitets boll (Hypertrofi)
Bålövning som släggkastare använder (stärkande utav bålen)
Floor Swipers (bålövning)
Band Sprints (intervaller)

Sedan en tid tidigare så kör jag styrketräning barfota då jag som sagt tävlar barfota och därför påverkas funktionaliteten (sträkande utav fotleden, flexibilitet etc.) en aning i samband med att jag tränar på detta sätt.

Jag har även skrivit hur pass viktigt det är att stärka fotleden (all kraft i slagen genereras via fötterna främst) i ett tidigare inlägg - rekommenderad läsning.

Bålövningarna syftade till att stärka upp bålen men samtidigt öva upp flexibiliteten. Det finns de som framhärdar att core(bål)-övningar med rotationer är skadliga för ryggen och skall undvikas, men jag är inte av den uppfattningen.

Som jag har sagt tidigare så brukar jag titta på diskuskastar, kulstötare och släggkastare för att se vilka övningar dessa idrottare använder sig utav. Mycket av prestationsmomenten är faktiskt väldigt användbara för boxning då det förekommer samma typ utav kraftöverföringar i exempelvis en kulstöt och rak höger.

Därför så kan det vara bra att införa vissa funktionella övningar i sin styrketräning för att: öva upp bålstabiliteten/flexibiliteten, lära upp nervsystemet att rekrytera fler muskelfibrer snabbare i ett givet moment etc.

Så här kommer dagens tips signerad Chad Smith:

Till Nästa Gång

Roliga nyheter! För ett tag sedan så registrerade Simon (Simon says!) följande hemsidor för min skull:

www.api-stockholm.se

www.api-sthlm.se

Tanken är att jag framöver skall konstruera en hemsida för information rörande APIs Caveman Training, priser etc. Det har faktiskt varit svårt att få ihop familjeliv, studier, egen träning, extra jobb, driva Team Grino tillsammans med Mange och Jocke tidsmässigt. Dessutom så vill jag såklart bygga upp fysträningsverksamheten, men det kräver som sagt tid och resurser.

En liten smygstart är igång dock, just med tanke på hemside adresser, ny lokal samt att jag numera kommer att fysträna en tjejgrupp varje söndag (tack vare min sambo som har spridit informationen vidare ). Som sagt - små steg hahahaha.

Själv så har jag kommit igång med min egen caveman training - fighter och som brukligt är påbörjades den med 3x5min, 1min vila mellan ronderna och 80% intensitetsnivå. Styrketräningspassen är nere på 2 st. i veckan och fokus ligger för närvarande på chokes - avslut i grapplingen samt clinch nedtagningar i den stående brottningen.

Idag så kollade jag och min bror på UFC 110 och jag måste erkänna att det var en väldigt lyckad gala. Någon jag brukar kika lite närmare på är Cain Velasquez, då han som fighter har en liknande MMA stil samt likartade fysiska förutsättningar (kroppsbyggnad längd, vikt).

Man kan säga att det var en riktigt vass prestation denne fighter bjöd på idag, genom att knocka ut stackars Nogueira. Den här idrotten är lika ärlig som oförlåtlig och hård - det är alldeles tydligt att Minotauro har tävlat länge och hans kropp tagit rejält med stryk. Då pratar vi inte endast om alla brutala matcher utan även om den skoningslösa träningen som han har underkastat sig i 11 års (sedan 99) tid för att kunna prestera på elitnivå.

Tråkigt att beskåda - you live by the sword, you die by the sword.

Wanderlei vann sin match i alla fall och så även Cro-Cop. Kul, då det är lite nostalgi när dessa fighters tävlar. Jag kommer ihåg när jag och Daniel Bergman brukade kolla på Pride-galor, Samshing Machine och UFC-galor ute i Dannes studenlägenhet vid STHML Universitet.

MMA var fortfarande en sport som fåtal pratade om, inga galor hade arrangerats i Sverige och jag följde med Daniel till Danmark, Irland och han mig till Finland för att få uppleva den här idrotten. Det var tider - med många skratt.

Just nu så planerar jag att matcha i April, men först skall jag tidplanera ordentligt då denna tidpunkt sammanfaller med skrvningen utav min C-uppsats (examen i statskunskap) och jag har ju fortfarande förpliktelser sedan tidigare.

Samtidigt så vill jag matcha väldigt väldigt gärna då min senaste prestation äter upp mig från insidan. Jag fick helt enkelt inte tillfälle att göra mitt bästa, men jag har som sagt fler chanser och det skall man vara tacksam för! - inget skall tas för givet hhahahaha

Avslutar med en 5 by 5 caveman workout. Strongman inspirerad. Prova på är ett måste!!!:

Till Nästa Gång

I lördags så var det dags för tävling i submission wrestling där bl.a Arash "The Natural" och Hulkan deltog. Kan tillägga att farfar Arash är 38 år gammal och Hulkan gjorde sin debut i tävlingssammanhang.

Båda gjorde väldigt bra ifrån sig och dom hade riktigt roligt dessutom. Jag var väldigt stolt över hur de påverkade varandra med en massa positiv energi. Teamwork! hahahaha. Det är just dessa aspekter som jag tycker är väsentliga och inte själva prestationsresultatet i sig (vinst eller förlust).

Min uppgift som coach var denna gång att hjälpa Hulkan och The Natural att slappna av, fokusera, känna glädje och på så sätt hjälpa till att kontrollera känslorna/nervositeten och kanalisera detta på ett fördelaktigt sätt.

Ytterliggare detaljer var att hjälpa till med en generell gameplan utifrån dessa herrars styrkor och grapplingsstil och samtidigt gissa mig till vad för slags "game" motståndaren hade att erbjuda. Tacksamt nog så lyckades jag förutspå rätt sorts taktik och kunde därmed bidra med nyttiga tips redan i början på matchen.

Varför tacksamt nog? Jo man känner sig riktigt maktlös när man är tvungen att endast sitta och titta på utan att kunna direkt hjälpa sin kamrat. Jag kan säga att jag var riktigt nervös inför varje match hahaha. Precis som när Barbarian Brother modell yngre tävlade.

Det är ännu värre när det handlar om MMA då sitter hjärtat i halsgropen hela tiden och jag minns varje sådant coaching tillfälle både när jag satt i Alfahannens (Daniel Bergman) och Johans ringhörna. Lättare att själv gå match - då kan man få utlopp för dessa känslor.

Nåja - när man sitter där och beskådar en sådan tävling så går det inte att låta bli att tänka på alla dessa "namnlösa" deltagare som tävlar utan att aldrig synas eller höras i offentliga sammanhang. Dom åker dit och gör det för sitt eget nöjes skull, upplever all den prestationsångest som en tävling bär med sig, hanterar detta stressmoment utifrån sina egna förutsättningar och krigar efter bästa förmåga.

Majoriteten förlorar - there can be only one! - och alla får gå igenom hanteringen utav en förlust. Kort sagt - alla deltagarna får genomgå en emotionell berg och dal bana som många åskådare aldrig kommer att kunna relatera till.

Ingen eloge får de heller - möjligen någon tröstklapp på axeln från en polare etc. i annat fall är de alla anonyma och får åka hem. Ändå är det just dessa personer som gör det möjligt för en liten klick idrottare att ta sig fram och bli igenkända - dom behöver såklart motståndare att slå så att de kan "hyllas" för sina prestationer.

Det intressanta är att de flesta relaterar frågan "hur gick det på tävlingen?" till huruvida man vann en match eller inte, när det för många tävlande handlar om hur man hanterat denna berg och dal bana utav allehanda känslor för att kunna prestera efter sin bästa förmåga. En liten skillnad i förhållningssätt kan man säga haha.

Varför utsätter man sig själv för en sådan ansträngande väg till själslig utveckling? 38-årige The natural ( Arash) uttryckte det i termer av att det är inte så självklart att man alltid får chansen att utföra dylika aktiviteter och därför skall man passa på och njuta. Man kan inte ta saker för givet i livet.

Bra sagt och därmed är sagostunden slut vilket för oss till dagens citat:

aqui eh soh porrada!!!!!! - Here there is only BRAWLING och dagens manifestation för dessa gedigna ord får RUTHLESS Robbie Lawler stå för:

Till Nästa Gång

Blääähhh...gjorde lite tester igår för att mäta vad för slags dynamiska styrka eller power jag har utvecklat under uppbyggnadsfase. Förhoppningarna var höga och desto större blev besvikelsen således hahaha.

Började med jämfota längdhopp - Brock hoppade ju som sagt 3,0m med en kroppsvikt på 130kg, medan Shane Carwin 2,69 med en kroppsvikt på runt 120kg. Detta gjorde dom under uttagningarna till NFL så man kan väl säga att dessa herrar förmodligen formtoppade tekniken samt prestation till detta specifika tillfälle.

Nu gjorde inte jag samma sak och även om det möjligen hade förbättrat min prestation en del så var det ändå under förväntningarna

Jag hoppade som bäst 2,85cm med en kroppsvikt på 110,7kg vilket var tydligen excellent enligt en tabelluträkning, men inte enligt mig. Trodde faktiskt benhårt på 3meter, siktade på 3,50(!) hahaha utan att veta att det officiella världsrekordet ligger på 3,47 hahaha.

Bra självförtroende eller allmän förvirring - vad säger man hahaha.

Sedan var det dags för höjdhoppet - nu var det lite för lågt i tak för att ge en bra bild utav hur högt jag hoppar egentligen, så där var det en höftning till 82cm ( det var 75cm från min absolut mest utsträckta hand till taket, så när jag hoppade så kunde jag nudda taket med handflatan och efter en mätning utav handen så avrundade jag neråt - bättre det än uppåt så har man nya mål att sträva efter).

Brock klarade 88cm medan Carwin klarade 77,5cm och jag måste göra om det här på nytt längre fram då jag inte riktigt fick fram ett tillfredställande resultat.

Allt som allt så kan jag säga att det är dags att utveckla CNS rekrytering utav muskelfibrer avsevärt. Därefter jobba på motoriken för att få mer kraft utav höften/gluteus i mina explosiva rörelser.

Mer ryck och stöt helt enkelt haha och KRYSS/kast i brottningen. Dessvärre så har jag flera års utav felaktig motorisk träning att arbeta bort, men bättre sent än aldrig. Det är utveckla sin atletiska förmåga då den är så påtaglig och "verklig".

Nästa gång är det dags för bänkpress max antal reps på 100kg och i slutet på min toppningsfas så skall jag även lägga in ett konditionsmoment. Varför gör jag alla dessa tester och mäter i förhållande till Brock och Shane bl.a.

Jo - mycket av min MMA stil bygger på ett begränsat antal intränade tekniker där jag uttnyttjar min styrka, snabbhet, uthållighet etc. Detta med anledningen utav att jag startade med idrotten ganska sent och hinner inte öva en större mängd tekniska aspekter för att kunna prestera på proffesionell nivå

Istället så försöker jag att balansera ut mitt lilla maskinbygge med en bra avvägning utav alla delar - inklusive den metala biten, med ett stabilt psyke och smart gameplan.

Det är detta jag eftersträvar och då kan det vara bra att se vad som anses som utmärkta atletiska prestationer och mäta sin förmåga därefter.

Om det nu brister någonstans så kan jag endera balansera ut det genom att öva in ny teknisk aspekt eller utveckla min fysiska prestationsförmåga alternativt se huruvida det inte har att göra med psykologiska faktorer.

Så det så.

Det är alltså inte personlig prestationsmätning gentemot någon annan (höjjer ingen till skyarna - alla är mänskliga) utan det handlar om mig själv och min egen utveckling i förhållande till MIG själv och ingen annan.

I det här fallet så tjänar Carwin och Brock som en sekundär jämförelse för att se vad för slags fysisk prestation en tungviktare i UFC innehar och på vilket sätt man väljer att kvalificera detta.

Återigen - förmodligen så hade jag kunnat prestera ett något bättre resultat vid en eventuell formtoppning (ej uppbyggnadsfas), men jag hade förväntat mig en annorlunda prestation utav mig själv och därför är det bra att veta var man står någonstans och börja jobba utifrån dessa förutsättningar.

Imorgon så tävlar THEO i grek romersk brottning! Håller tummarna. När det är dags för OS 2012 i London så planerar vi att åka dit hela familjen för att hejja på honom. Det kommer att bli riktigt kul.

Avslutar med en rolig styrkeprestation:

Till Nästa Gång