Andy's blogg

Jag har tyvärr inte hunnit uppdatera min blogg under sommaren. Har haft så mycket att hinna med. Har man semester så tycker fan i mig jag att man ska njuta av livet, för det är väl det livet handlar om?

Som ni ser har jag även bytt blogg adress och det är av den anledningen att jag nu kommer att tävla för Fairing. Saknar redan det gamla Najaden gänget, som tur är tränar jag fortfarande där en hel del. För er som tränar i Veddesta på Fairing gymmet, kommer ni säkert se mig emellan åt. Lite långt för mig att åka bara, blir 10mil fram och tillbaka.

Träningen har gått sådär, finns så mycket annat jag vill göra under sommaren. Resten av månaderna är det som sagt lite lättare att träna. En bild från mitt senaste pass, var tvungen att visa hur man marklyfter.

Var ute och fiskade häromnatten. När jag sedan tillagat fisken i en stuga, sitter det en gammal man på andra sidan. Ja, han va faktiskt gammal! 80år och 1 dag.
Han tittar på mig och säger.
- Vad mycket rynkor du har?
Va... tänker jag.. Va fan hände, kan han snacka!?
- Är det en hobby du har?
Haha, va svarar man på det. Nej svarade jag, jag tycker det är snyggt. Verkar som farbror gillar det med

Kommer att dröja ett tag innan nästa uppdatering. Drar iväg på den årliga Arjeplog resan med grabbarna för att fiska. Kommer att komma ett helt reportage om det senare i bloggen. Här kommer reportaget från förra året, utan bilder. Har inte orkar att rättstava det.. Men håll tillgodo så länge:

Del 1 - Turen i dubbelbemärkelse

Då hade äntligen de 3 gringosarna tagit sitt pick och pack för att ge sig ut på den årliga fiskeresan till Arjeplog.
Allt kändes helt perfekt, i år var det bara vi 3 som skulle vara där. När jag pratar om oss 3 så pratar jag självklart om min 2 bk (bästa kompisar).
Jag började packa min bil kl 06:45 och for sedan för att hämta Andersson och sedan Freddy. Nu hade vi bara 105mil farmför oss. Upp i norrland, norr fucking land.
Jag kände mig pigg och fräsh så jag körde, 12 timmar sedan hade vi anlänt till den röda lilla stugan. Självklart hade vi hunnit med att äta några hamburgare på vägen. Man får aldrig glömma de obligatoriska ätarstoppen. Annars blir jag kinkig.
Det var bara några timmar kvar innan det var sen kväll, men nu j*vlar skulle vi fiska.
Vi packar våra grejer och rusar ner till båten. Kastar ner spönan, hoven och alla stekar drag. Andersson puttar ut oss.
Nu sitter vi i båten!
Freddy drar igång motorn... eller.. va f*n.. Freddy kämpar på men den vill inte starta. Så vi börjar driva mot land. Som den hjälpsamme killen man är tar jag en åra och puttar ut oss, eller... År helvetet går sönder.
En åra kvar bara... men nu startar motorn. Ut på böljan den blå för att fiska lite.
Andersson kastar ut, napp. Freddy den fiskesugne kastar ut, napp. Andy kastar ut, gång efter gång, inget napp. Inte ens när jag kastar mitt stekigaste drag vill någon norrländsk lite fisk bita. Funkar kanske bätte på andra breddgrader, som San troppe eller något.
Men nappen är inte det som irreterar mig mest. Min rulle har pajat, så det känns som att veva in en krokodil efter varje kast. Fingrarna domnar bort... äntlign, NAPP!
En liten futtig abbore får flämta lite över båtkanten innan den blir ikastad igen.
Dag 1 slutar utan fiske fest och 0 myggbett.
Som vanligt delar jag och Freddy säng, vi är ju störst. Så vi måste ju värma varandra bäst. Andersson får ta köksoffan.
När fislukten, och sex snacket lackt sig. Somnar vi alla in som små kultingar.

Jag slår upp ögonen till den norrländska stämman "gordmorgon.... schnygging".
Frukosten kastas in, nu är det dags för den stora fiskar dagen.
I med grejerna, puttar ner båten. Drar igång motorn. Händer ingenting.
Både jag och den store Freddy försöker dra igång motorn. Inget hjälper, den tänder inte ens.
Som tur är har vi Andersson som är lite av en blandning av Martin Timell och Bosse bildoktor.
Tändstifftet måste bytas. Utan verktyg.. men efter lite letande får vi tag i en polygrip och en skruvmejsel.
Ut med det gammla tändstiftet och i med ett nytt. Nu j*vlar tänder den. I med fiskburen i båten och fiskespöna. Nu skulle vi få fisk.
Motorn brummar på men ryker rätt kraftigt, men det är inget vi bryr oss om. Glädjen är enorm, känslan av att åka på vattnet och veta att snart skulle man få prova sin nya rulle som jag var och köpte i Arjeplog tidigare under dagen.
Vi åker på ett bra tag till vi kommer till vårat gammla super abbore stället, där stannar vi båten och kastar i buren. Skulle vi fiska här eller skulle vi åka iväg en bit. Vi tar det sisst nämnda, så då är det bara att dra igång motorn igen....
Japp.... det händer ingenting.. och här sitter vi mitt ute på vattnet... med en åra och ingen motor.
Ja vad gör vi nu... vi är ca 4km hemmifrån och kan för det andra på fel sida av sjön. Så vi måste komma till andra sidan för att kunna ta oss hem. Med hjälp av åran tar vi oss in till land, där Fredrik och Mr Andersen tar sig i land och jag sitter kvar i båten. Freddy tar repet till båten och börjar gå, medan jag sittrer kvar och puttar oss förbi alla j*vlar stenar som ligger ivägen. Fredrik går och går, och jag puttar och puttar. Mjölsyran är total. Andersson lunkar efter. Yes, de första 100m klara.
Vad gör vi nu.. Vi måste ta oss över till andra sidan. Andersson och Freddy hoppar in i båten igen. Andersson får den stora äran att vara Venedig taxi och ta oss över. Han var rätt utvilad... han hade inte gjort så mycket innan.
Vi tar oss över. Det är en sån här dag då man är väldigt glad över att det är vindstilla och inte rengar. Enda nackdelen skulle väl vara att det är förbannat mycket mygg.
Freddy hoppar i land och fortsätter med att dra båten, jag står kvar med åran för att slå bort oss när vi kommer för nära stenarna som ligger över allt. Andersson hajar vad som händer och gör på sitt sätt, steker bak i båten medan han står och kastar lite kast och njuter av vädret. Då börjar det regna, som om inte allt var perfekt innan. Men nu är vi snart hemma, men här blir det grunt. Det blir jag som får stå och ro med en åra. Efter ett alldelesför långtag och en lite piruet i vattnet är vi i mål. Jag tror aldrig att jag har haft sådan pump i axlarna som jag hade nu.
Hemfärden tog endå bara 1 timme, vilket jag tycker var mycket bra. Men nu är Freddy och Andy är helt förstörda. Så nu ska vi grilla kött, 1kg benfrifläskarre.
Sen blir det en tripp till den andra sjön där vi ska fånga gammel braxen.
Just det.. vi har ju inget vatten i stugan så vi får åka in till samhället för att duscha på badanläggningen. Toalett vill jag inte ens nämna...
Jag och Andersson är ju nästan alltid helt dumma i huvudet och tänkte att vi skulle bada lite när vi endå var där. Det slutade med ett ansiktsplask för mig så att jag slogsönder varenda blodådra i ögonviterna. Så nu har jag röda ögon.
Nu ska jag äta... ha det gött

Arjeplog del 2

Den här resan har inte riktigt blivit som jag tänkt mig. Sitter nu i stugan med 39 graders feber och halsfluss, medan de andra grabbarna är ute och fiskar. Idag bokade vi av vårt hotellrum i Piteå också, eftersom jag är sjuk. Känns kanske inte helt ok att bli krasslig nu, då jag sett fram emot Piteå dansar och ler.
Har i alla fall varit hos läkaren idag och fått penicillin så redan imorgon skulle jag känna mig bättre.
Igår skulle vi flytta Rolles båt (Fredriks mammas gubbe), det är en stor träbåt. Sakt och gjort, vi lånade en stor båt trailer för att få upp båten. Som tur var fanns det en vinch, för annars skulle vi inte kunnat flytta båten en milimeter. Jag lovar, den väger 1 ton. Vi fick vincha och samtidigt backa bilen så att båten kom upp.
Båten skulle sedan lämnas hos "bonden". När vi kom dit så möts vi av en glad norrlänning.
- Det är bara att back upp släppet runt ladugården.
Ok, nu är ju jag inte riktigt jätte duktig på att backa stoar båtar runt trånga utrymmen runt ladugårdar.
Så jag frågar lite snällt, kanske bonden ville hjälpa mig.
Han garvar först, då han tror att jag skämtar med honom.
- Kan du inte back släpp?
Nä, jag åker buss och pendeltåg vanligtvis. Han hoppar i alla fall in i bilen och börjar köra, när han åker förbi mig ropar han "du har ju två jätt fint speglar". Han backar runt släpkärran på 1 sekund. När han väl stannat så pekar han på ladugården, dit ska vi. Det är en brant backe på ca 2m och ett litet hål i ladan. Nu var det våran tur att tro att gubben skämta, men icke.
Vi tömde träbåten och vinchade ner den. Nu skulle vi alltså lyfta upp ett ton båt in i ladan. Freddy och bonden stod fram och jag och Andersson bak. Det var bara att ta i för kung och fosterland. Det roliga var att den här gubben verkligen inte såg några problem i någonting. Eftersom hålet var så litet var vi tvugna att vrida upp båten. Det kanske låter lätt, men med tanke på att vi står i en uppförsbacke med en stor träbåt så var inte det det lättaste. Men vi kämpade på bra och fick till slut in den.
Då började gubben prata om hur stark han var när han var ung. Jag och Andersson som inte har någon anknyting till Norrland förstod inte vad gubben sade. Men Fredrik lyssnade ordentligt...
Efter det fick jag feberfrossa och låg nerbäddad med fliströjor och duntäcken. Som tur är tar grabbarna bra hand om mig när jag är sjuk....
De drog ut och tjuvfiskade lite istället.
Jag hoppas verkligen att jag mår bättre imorgon så att jag kan passa på att vara med och fiska lite i alla fall. Annars så käns den här resan helt onödig. Har ju inte ens täckning på mobilen.
Imorgon ska jag försöka ta mig in till Arjeplog för att titta på Strongman och ätartävling. Tänkte ett tag på att delta i ätartävlingen, men just nu kan jag inte äta något annat än soppa. Tävlingen gick ut på att äta så många bananer och hamburgare du bara kan. Har försökt att övertala Freddy att ställa upp i strongmantävlingen hela dagen. Men han vill inte tyvärr, tror att han skulle gjort bra ifrån sig.
Nä nu ska jag göra som en norrläning sa till mig. Göra som förhuden, dra mig tillbaka...

Arjeplog del 3

Då började man äntligen att må bättre, Penicilliniet gjorde sitt och jag kunde äntligen följa med ut och fiska igen. Under min sjuktid hade jag hunnit att titta på hela sesongen av Playa del Sol, två gånger. En serie jag verkligen kan rekomendera. Här kan Ni få ett smakprov av min favorit scen, det är när platschefen Tommy ska hjärntvätta barnen så att de ska påverka sina föräldrar att skriva ett gott omdömme om honom när de åker hem. Här kan du se klippet.

Men hur som helst så var det i alla fall dags att dra ut och fiska. Fiskebyxorna åkte på, fliströjan åkte på. Nu var det bara regnkläderna kvar. Drar på mig mina regnbyxor, men oppss.... Det tar stopp vid baken. Va fan... Jag måste ha någo fel på min kropp, lågiskt så borde ju allt överblivet hamna i fötterna, men av någon underlig anledning så har jag som en propp i mitten av kroppen där allt verkar samlas. Skinkorna växer dag för dag känns det som.. Men men.. Har ni sett min bak (går inte att missa) så skulle ni förstå. Får i alla fall på mig byxorna efter mycket om och men, men fan va det drar i skrevet. Hur som helst så sitter i alla fall byxrna på. Det som är så bra med mina regnkläder, är att de är vita. Så om vi tappar bort varandra när vi är ute och tjuvfiskar.. så syns jag på långt håll...

Hur som helst så åker vi och åker. In i den djupa norrländska skogen, tills vi kommer till ett ställe där det itne varit en bil på säkert 200 år. Om det nu skulle funnits någon bil då. Nu ser vi sjön i alla fall och börja packa ur våra grejer. Så börjar vi vandringen genom knähöga snår, som tur är har vi gummitstövlar. När vi närmar oss sjön så blir det mer och mer sumpmark. Myggerna kryllar det av. Vi ber till gubben i månen att det ska komma lite regn så att vi slipper dem. Bönen blir hörd och det börjar regna.
Nu verkar det här vara någon typ av supermygger med regnkäder, de forsätter att flygga runt oss och vifta på snablarna.

Nu har vi kommit fram till så mycket sumpmark att vi måste hoppa på små grästuvor för att komma vidare. Mellan grästuvorna är det som kvicksand, sätter du ner foten så sugs du ner i leran. Det är ganska svårt att hoppa mellan tuvorna med fiskespö, hov och tillhörande drag. Vi skuttar där i alla fall, Andersson först. Han riktigt hoppar som en antilop där mellan tuvorna. En annan som inte är lika smidig hoppar efter lite mera som en elefant (ej cirkus elefant). När vi kommit en bit så tar det slut på tuvor. Andersson stannar upp och spejar efter var han ska kunna göra nästa hopp. Själv stannar jag strax efter så att han ska få tid att se sig för.
Men va fan, min tuva sjunker ner. Vad ska jag göra, 1000 tankar flyger genom huvudet. Ska jag hoppa bakåt? Nä, det betyder ju ett hopp i fel riktning. Jag tar ett skutt frmåt istället. Jag landar perfekt bakom Andersson. Jag sträcker sedan ut armarna för att ta tag om honom så att han inte ska ramla.
Försent.. klaffs klaffs hörst det... Det går först fort och sedan lite långsammare. Vet inte hur jag ska förklara, lite som när man skjuter ett djur. Först så springer det fort, sen så går det långsamare och långsamre tills den faller ner och dör.
Så såg det ut med Andersson. Tillslut så hade han kvicksand upp till knäna. Han hoppar ur gummistövlarna och börjar kravla sig upp på en tuva. Han kämpar och kämpar, tillslut är han uppe. Han hade fått möte döden i vitögat. Helt likblek och livrädd står han på sin räddande tuva. Gummi stövlarna sitter kvar djupt ner i leran. Som tur är får han upp dem i alla fall. Då hör jag Freddys faderliga röst.
- Blev du våt?
- Nej, det blev jag så klart inte.....
Det här är för mycket för mig... Jag står på en tuva och gråter av skratt. Vi inser att sjön vi skulle fiska i är 1 dm djup över allt. Så vi får ta oss tillbaka. Vi besöker sedan två andra sjöar. Men ingen framgång... men jag var glad i alla fall..

Andersson hade gjort hela resan värd med sitts spexande. Tack Andersson för att du bjöd på ett minne jag aldrig kommer att glömma. Du är min bk trots att jag offrade dig. Vänner?...